Såg ni inslaget på Västerbottensnytt om Rolf som kör 5-spann? :) Det var han som köpte ridskolehästen Irg för ett par år sedan. Ni som missade inslaget kan se det nedan! Irg är den vita hästen.
Nu så ska ni få höra om vårt äventyr vi var med om på jullovet! Vi har länge pratat om att åka och hälsa på gamla ridskolehästar/ponnyer, och nu gjorde vi slag i saken och åkte till Innertavle, närmare bestämt till Åbackens ridskola. Där hälsade vi på våra gamla kompisar Fritz och Loke!
Visst är dom söta! Dom såg ut att trivas bra där. Ni som ridit på surf en längre tid minns säkert Russin, hon står också på Åbacken!
Efter ett tag tröttnade ponnysarna på oss och började gå iväg i hagen, så vi bestämde oss för att vi var ganska klara där. Men vi ville inte åka hem, så vi ringde till Ylva (som är ridlärare på surf) för att få en vägbeskrivning till henne så vi kunde hälsa på Alexi!
En vägbeskrivning fick vi, och vi vandrade iväg längs en skogsväg mot Yttertavle. Ungefär fyra kilometer gick vi och vi skyndade på stegen så vi skulle komma fram innan det blev mörkt, haha. Vi var inte särskilt tuffa av oss, vi gick och sjöng högt eftersom att vi fått för oss att björnarna vaknat upp eftersom att det var så varmt.
Tillslut kom vi fram och vi blev upphämtade av Ylva! Vi fick en rundtur i Yttertavle och vi passade på att värma oss i bilen.
Sen åkte vi till stallet där Alexi står tillsammans med sin kompis Disney. Vi hälsade på dom och myste ett tag.
Det hann bli kolsvart ute innan vi var klara i stallet. Vi skulle bli upphämtade av Evelinas pappa på Yttertavle bygdegård så Ylva skjutsade dit oss. Medan vi väntade satt vi i bilen och berättade läskiga historier och skrämde upp varandra!
En härlig jullovsdag (utan snö dessvärre) utanför stan ;) De fyra hästarna vi hälsade på var alltså Fritz, Loke, Russin och Alexi!
I tisdagsmorse åkte våra fina hästar Ryza och Hercules till himlens gröna ängar. Pga av skador som inte skulle gå att återställa var detta det bästa alternativet för dem. Vi saknar dem så! Här är lite fina bilder så vi kan minnas dem.
Vi har fått en kommentar från Polapirs nuvarande hem :)
Hej! Det var vi som köpte Polapir. Polapir har stannat inom familjen. Kusinen (min systers barn) Elina köpte honom 1 maj 2013. Han har det bara bra, massor av kompisar fin nybyggd box. Idag är de på sin första hopplektion. De kommer nog att gå jätte bra. Hälsningar Jessica & Lova-Louise Baker
Vi fick en fråga om vad som hände med Berra. Han såldes eftersom att han inte riktigt passade in i verksamheten. Och han var senast i förra helgen och tävlade på SURF´s klubbtävling i hoppning :) han ser ut att trivas bättre nu :)
Nu ska ni få veta lite om det som jag skrev att jag skulle berätta förut!
Vi har inte fått gå ut med detta förän efter julafton. Loke och Fritz har fått flytta från SURF till Åbackens ridskola.
Loke och Fritz blev julklappar till hon som har hand om ridskolan och därför har ni inte fått veta innan ifall att det skulle börja gå rykten och så slutar det med att det kommer fram till den som skulle få dom i julklapp. Det hade ju blivit lite knasigt!
Anledningen till att Fritz och Loke fick flytta var att de började bli ganska gamla och inte orkade lika mycket längre. De har även stått på SURF ganska länge och förtjänade att flytta till en mindre anläggning.
Åbackens ridskola är inte lika stor som SURF och det är mer nybörjargrupper med små barn. Jag tror att Loke och Fritz kommer trivas och bli omtyckta där eftersom att de är så snälla. Det är flera hästar som stått på SURF förut som fått flytta dit. Exempelvis Ninja.T, Russin och Viola. Dock så har Ninja och Viola flyttat därifrån men med Russin vet jag inte.
Vi ska självklart åka och hälsa på Fritz och Loke så ni får se hur de har det på Åbacken :)
Nu har vi fått ett mail från Princes nya ägare Ina, jättekul att läsa! :)
Hejhopp!
Jag ska skriva lite om Princes hade jag tänkt, som lämnade surf för 2 år och sedan dess bor hos mig, Ina. Kommer berätta lite om hur hon har det här hos mig, hennes hästkompisar och hur allt rullar på för oss.
Jag heter då Ina Holmgren för dem som inte viste det. Jag är 16 år, bor i en liten by utanför Bygdeå med min familj. Mina föräldrar driver jordbruk så jag är uppvuxen med djur, har alltid älskat djuren, att träna, pyssla och ta hand om dem. Jag började rida på Ridklubben Sandgärdan i Sikeå när jag var 7 år, och tog hem min första sommarponny några år senare. Det blev mer och häst i hjärnan och sommaren innan jag köpte Princes fick jag låna min tränares gamla nordis, Tajvino. Vi passade ihop som handen i hansken och jag älskade honom mer än allt och efter några månader så fick jag ta över honom då vi trivdes så bra tillsammans. Han var verkligen en speciell häst som betydde väldigt mycket för mig och hela min familj, tyvärr så fick vi ta bort honom nu i höst pga. Hans tänder. Under åren som gått så bor det u också ett varmblodsto som är Princes hagkompis idag. Hilda är då min mammas häst. Idag så går jag första året på gymnasiet, häst på Forslunda och trivs väldigt bra där men har en dröm om att om några år flytta söderut och jobba med hästar antingen i södra Sverige eller utomlands. Gärna med möjlighet till egen häst och att kunna träna, tävla.
När jag började leta häst för sisådär 2 och ett halvt år sedan så svor på att inte skaffa en ridskolehäst, varför kommer jag inte riktigt ihåg. Jag kollade på häst efter häst och hittade jag någon som jag fastnade för så gick den inte igenom besiktningen. Det var en ganska dryg sommar och på hösten så började jag mer och mer ge upp, kände att jag skulle få nöja mig med Tajvino som jag hade hemma. När jag såg Princes annons blev jag inte direkt intresserad utan det var min mamma och tränare som sa att jag i alla fall kunde provrida henne, när hon ändå bara stod på andra sidan stan. Åkte dit, provred och allt kändes bra, väldigt bra. Mycket bättre än jag trott. Bestämde mig för att jag ville ha henne, och någon vecka senare gick hon igenom besiktningen. Trodde inte det var sant när vi stod och skrev på papperna för att en vecka senare åka och hämta hem nya stjärnan. Boxarna blev klara samma dag och hästarna kunde få komma in och sova första natten i nya stallet. Mitt alldeles egna stall och två fina ponnyer, vad mer kan man önska?
Några dagar senare så red jag Princes hemma första gången, det hade regnat väldigt mycket så det stod vatten överallt. Jag hade ingen sadel och allt var väldigt nervöst. Jag vågade bara rida inne i ena hagen den första tiden, jag hade ingen aning om hur det skulle gå att rida ut på henne. Speciellt inte i mörkret. Jag hittade tur nog en sadel ganska snabbt och började rida mer och började även hoppträna lite försiktigt. Det var väldigt roligt, även om det nog var Princes som bestämde det mesta då. Bilden under är från andra gången jag red henne hemma, känner knappt igen ponnyn om jag får säga det själv.
Första gången jag ramlade av henne var när jag och min kompis var ute och red på en åker tillsammans med min andra häst. Princes fick för sig att börja busa och jag flög av och landande skrattande i snön. Det var så kul, hon började busbocka och var på väldigt bra humör och även jag. Trots att jag åkte i backen. Efter det så har avfallningarna bara flugit förbi, i skogen, på vägen, på hinder, ja överallt. Vissa gången av olyckor och andra av rent fjolleri.
Jag och Princes har våra svackor då allt är dåligt, ingenting fungerar. Allt vi gör är att bråka om precis allt. Jag kan hinna bli väldigt irriterad på henne innan hon ger sig. Samtidigt som det finns väldigt fina stunder då allt flyter på otroligt fint. Här hemma så brukar vi kalla henne för ponnyn, för hon är verkligen en riktig ponny. Envis som en åsna och det bästa som finns är mat. Hon är också väldigt stoig, och kan bli väldigt sur för minsta lilla. Men jag gillar det, jag ville ha en häst som har en personlighet, som inte gör precis allt perfekt. Det var det jag sökte efter och det var precis det jag hittade.
Dem största svackorna mellan oss är i hoppningen. Princes kan hoppa, så fruktansvärt bra. Bara hon vill och det är där haken är. En tid så vägrade hon att ens gå över bommar. Hon ville ingenting, hoppade hon så stack hon efter varje hinder och allt var bara jobbigt. Jag lät hoppningen vila ett tag och det blev bättre, vi började hoppa igen och nöjde oss med att bara hoppa lite nu och lite då. Idag var det väldigt länge sedan vi hoppade, av flera anledningar. En av dem är för att jag vill jobba henne i dressyren och försöka få ordning på allt, hitta igen hela min häst och kanske till och med komma ut och tävla. För hon är sjukt fin i dressyren också. Med rätt träning så kommer hon bli det. Och det är dressyren jag kommer lägga energin på nu och sedan får vi se. Jag har inte så mycket tid kvar men vi ska ta vara på den på bästa sett!
Om jag ska nämna en av sakerna som är jobbigast med henne så skulle det vara att hon är fruktansvärt feg att rida ut på. Om det är mörkt är det inte ens lönt att försöka om hon inte har sällskap. Jag bor som sagt ute i skogen, inga lampor, ingen ridbana. Allt vi har på vintrarna är vägarna och för att göra det hela lite roligare och överlevbart i vinter så kommer Princes kärlek att få flytta in i stallet. Min kompis flyttar sin ponny hem till mig och vi ser fram emot en rolig vinter med mörka uteritter och mycket skoj med hästarna!
Känner att jag fått skriva av mig lite och ska försöka avrunda detta. Jag älskar min ponny fruktansvärt mycket, vi är inte perfekta på långa vägar men det fungerar ändå. Vi trivs med varandra och har kul ihop och det är det som räknas, allt annat kvittar. Hur vi ser ut i era ögon är inte så viktigt för mig, det viktiga är att Princes trivs med mig, att bo där hon bor och göra det hon gillar. Att jag trivs och älskar min ponny och att vi kan samarbeta och jobba oss framåt tillsammans. Med några bilder så säger jag och Princes tack för oss. Och vill ni veta mer, frågor, vad som helst så hittar ni mig på inalinneaholmgren.wordpress.com, dayiviews och facebook! Tack och hej!
Vi har nu ändrat kategorin "Änglar" till " Gamla hästar" för att man ska kunna lägga ut bilder och skriva om hästar som har lämnat SURF men som inte har dött :)
det är så roligt att få brev om hur sålda ridskolehästar har det nuförtiden :)
om ni vet nån eller ÄR nån som äger en gammal trotjänare från surf som vill skriva lite om hur hästen/ponnyn har det nu så är ni jättevälkomna att maila oss! [email protected]
Vi har fått ett jättefint brev från Wendys nya ägare Sandra :) Där hon berättar om hur Wendy har det nu!
Stallfemman tyckte att jag skulle ta och skriva ett inlägg om hur Wendy har det här hos oss i Niskanpää, så då tänkte jag att det kan ju vara kul för er att veta hur Wendy har det här hos oss! :)
Wendy är ju en väldigt dominant liten dam. Och ja, som ni kanske vet så är mat nästan som heligt för henne. När hon kom till oss och fick träffa sin lilla kompis Alicia, som är en väldigt cool liten shettis, så tyckte hon inte alls om henne.
När dom skulle stå i samma hage så jagade Wendy bort Alicia hela tiden, så vi gjorde helt enkelt så att vi släppte lös Alicia utanför hagen och helt plötsligt så hade hon gått in i hagen och Wendy bara stod och åt.
Alicia är verkligen inte vilken shettis som helst. Hon har stor personlighet och kommer överens med vilken häst som helst , T.o.m Wendy.
Men Wendy hade sina villkor. Alicia fick inte komma nära höbalen som vi hade i hagen utan det var bara Wendy som skulle få äta. Tiden gick och Wendy fick helt enkelt acceptera att Alicia var den enda kompisen hon hade. Alicia fick absolut inte komma nära henne men direkt när Wendy inte såg Alicia så sprang hon runt och gnäggade efter henne.
Alicia har alltid kunnat springa lös på gården som en hund. Det har hon gjort hos förra ägaren och det har hon fått göra här också eftersom att vi har en så pass stor gård.
Nu till sommaren så tänkte vi att vi testar om Wendy också kan göra det. Det funkade hur bra som helst! Bara man har fast den ena hästen så stannar den andra kvar. :) Ska man ta in hästarna på kvällen och har fast Alicia så Wendy får springa lös så brukar hon gå efter oss precis som att man hade fast henne. Nu har dom verkligen blivit hur bra kompisar som helst!
Dom står och kliar varandra, busar, dricker från samma hink och bråkar inte det minsta. Wendy har verkligen förändras jättemycket sen hon kom till oss i Februari. ;)
Alicia (ovan)
När man rider Wendy så kan hon ha sina dagar. Hon är verkligen inte en sån häst som bockar och busar på ängar utan hon går hur fint som helst!
Hon kan vara ganska så seg på ängarna men hon brukar bli piggare desto mer hon får springa. :) I början när vi fick henne så var hon rädd för precis ALLT! Bilar, fåglar, soptunnor, traktorer, släp, allt som var vitt, hon kunde bli rädd för en snöhög också..
Hon var alltid jättespänd när man red henne och ibland tog det ett tag innan man kom förbi en soptunna t.ex... Men vi jobbade bort det. Wendy började känna sig säkrare och innan sommaren så var hon inte rädd för bilar nå mer!
Eftersom att vi inte har något ridhus eller ridbana så har det bara blivit en massa trafikträning och skogsturer.
Wendy är verkligen en jättefin häst att rida! Hon är väldigt envis så ibland måste man vara snäppet värre. ;) Hon går jättefint på volt och vet verkligen vad man villl och förstår jättebra. :)
Under sommaren har hon lagt på sig lite så i nuläget är hon en aning tjock men vi jobbar på det. ;) Hon är verkligen hur mysig som helst och pratar jättemycket med en. Om man ger henne morötter i stallet ibland så kan hon tugga och så pratar hon samtidigt för att hon tycker att det är så gott! ^^
Wendy har det verkligen jättebra här och jag tror att hon tycker det är kul när hon får springa lös här på gården! :D
Om ni har några frågar eller något som så är det bara att klicka in på http://sandraoutinen.blogg.se Så svarar jag på allt! ;)
Maiga kom till surf förra hösten, men var tvungen att lämna oss i våras på grund av att livet som ridskolehäst inte riktigt passade henne. Hoppas du har det bra hos dina nya ägare!
I början av vårterminen flyttade fina Wendy norrut i Sverige. Om ni vill veta hur hon har det nu kan ni titta in här, och läsa om Wendy och hennes nya ägare Sandra :)
