Första gången jag ramlade av henne var när jag och min kompis var ute och red på en åker tillsammans med min andra häst. Princes fick för sig att börja busa och jag flög av och landande skrattande i snön.  Det var så kul, hon började busbocka och var på väldigt bra humör och även jag. Trots att jag åkte i backen. Efter det så har avfallningarna bara flugit förbi, i skogen, på vägen, på hinder, ja överallt. Vissa gången av olyckor och andra av rent fjolleri.

Jag och Princes har våra svackor då allt är dåligt, ingenting fungerar. Allt vi gör är att bråka om precis allt. Jag kan hinna bli väldigt irriterad på henne innan hon ger sig. Samtidigt som det finns väldigt fina stunder då allt flyter på otroligt fint. Här hemma så brukar vi kalla henne för ponnyn, för hon är verkligen en riktig ponny. Envis som en åsna och det bästa som finns är mat. Hon är också väldigt stoig, och kan bli väldigt sur för minsta lilla. Men jag gillar det, jag ville ha en häst som har en personlighet, som inte gör precis allt perfekt. Det var det jag sökte efter och det var precis det jag hittade.

Dem största svackorna mellan oss är i hoppningen. Princes kan hoppa, så fruktansvärt bra. Bara hon vill och det är där haken är. En tid så vägrade hon att ens gå över bommar. Hon ville ingenting, hoppade hon så stack hon efter varje hinder och allt var bara jobbigt. Jag lät hoppningen vila ett tag och det blev bättre, vi började hoppa igen och nöjde oss med att bara hoppa lite nu och lite då. Idag var det väldigt länge sedan vi hoppade, av flera anledningar. En av dem är för att jag vill jobba henne i dressyren och försöka få ordning på allt, hitta igen hela min häst och kanske till och med komma ut och tävla. För hon är sjukt fin i dressyren också. Med rätt träning så kommer hon bli det. Och det är dressyren jag kommer lägga energin på nu och sedan får vi se. Jag har inte så mycket tid kvar men vi ska ta vara på den på bästa sett!

Om jag ska nämna en av sakerna som är jobbigast med henne så skulle det vara att hon är fruktansvärt feg att rida ut på. Om det är mörkt är det inte ens lönt att försöka om hon inte har sällskap. Jag bor som sagt ute i skogen, inga lampor, ingen ridbana. Allt vi har på vintrarna är vägarna och för att göra det hela lite roligare och överlevbart i vinter så kommer Princes kärlek att få flytta in i stallet. Min kompis flyttar sin ponny hem till mig och vi ser fram emot en rolig vinter med mörka uteritter och mycket skoj med hästarna!

Känner att jag fått skriva av mig lite och ska försöka avrunda detta.  Jag älskar min ponny fruktansvärt mycket, vi är inte perfekta på långa vägar men det fungerar ändå. Vi trivs med varandra och har kul ihop och det är det som räknas, allt annat kvittar. Hur vi ser ut i era ögon är inte så viktigt för mig, det viktiga är att Princes trivs med mig, att bo där hon bor och göra det hon gillar. Att jag trivs och älskar min ponny och att vi kan samarbeta och jobba oss framåt tillsammans. Med några bilder så säger jag och Princes tack för oss. Och vill ni veta mer, frågor, vad som helst så hittar ni mig på inalinneaholmgren.wordpress.com, dayiviews och facebook! Tack och hej!