hejhej:) en fråga: har polapir avlivats eller sålts till nån? isf varför såldes/avlivades han?


Svar: Polapir såldes för att han inte riktigt passade in på ridskolan längre, och för att han hade för mycket kapacitet :) Han är till salu nu igen, här är hans annons.

Här kommer första förhandstitten av julshowen! Vad kan det vara för något vi har planerat tror ni?

Hej! kan/får vara skötare till ridskole hästarna/ ponnysarna?

Hej! Än så länge har vi inget skötarsystem till ridskolans hästar och ponnyer, utan man får ta hand om dem när man vill. Är man i stallet och inte ska rida, eller kanske bara har tid över så är det bara bra om ni borstar på hästarna eller att ni mockar åt dem, så att de får sova på rent och fräscht spån :)

/Linnéa

Svar: Alla klubbprodukter finns på Den här länken. Där står det även hur man beställer.

Men jag vet inte om detta är gammal information. Det bästa skulle vara att skicka ett mail till [email protected] och fråga om det som står på hemsidan är aktuellt ;)

/Evelina

Nu sitter lapparna uppe i stallet om årets minishow! :)

Igår när vi kom till surf hittade vi Ozzy och Nynäs såhär i soffan, hur gulliga som helst!

Det måste ha varit himla jobbigt att rykta för den som skulle rida Gandalf efter att han legat ner... Men visst är han för söt! :)

Nu har vi fått ett mail från Princes nya ägare Ina, jättekul att läsa! :)

Hejhopp!

Jag ska skriva lite om Princes hade jag tänkt, som lämnade surf för 2 år och sedan dess bor hos mig, Ina.  Kommer berätta lite om hur hon har det här hos mig, hennes hästkompisar och hur allt rullar på för oss.

Jag heter då Ina Holmgren för dem som inte viste det. Jag är 16 år, bor i en liten by utanför Bygdeå med min familj. Mina föräldrar driver jordbruk så jag är uppvuxen med djur, har alltid älskat djuren, att träna, pyssla och ta hand om dem.  Jag började rida på Ridklubben Sandgärdan i Sikeå när jag var 7 år, och tog hem min första sommarponny några år senare. Det blev mer och häst i hjärnan och sommaren innan jag köpte Princes fick jag låna min tränares gamla nordis, Tajvino. Vi passade ihop som handen i hansken och jag älskade honom mer än allt och efter några månader så fick jag ta över honom då vi trivdes så bra tillsammans. Han var verkligen en speciell häst som betydde väldigt mycket för mig och hela min familj, tyvärr så fick vi ta bort honom nu i höst pga. Hans tänder. Under åren som gått så bor det u också ett varmblodsto som är Princes hagkompis idag. Hilda är då min mammas häst. Idag så går jag första året på gymnasiet, häst på Forslunda och trivs väldigt bra där men har en dröm om att om några år flytta söderut och jobba med hästar antingen i södra Sverige eller utomlands. Gärna med möjlighet till egen häst och att kunna träna, tävla.

När jag började leta häst för sisådär 2 och ett halvt år sedan så svor på att inte skaffa en ridskolehäst, varför kommer jag inte riktigt ihåg. Jag kollade på häst efter häst och hittade jag någon som jag fastnade för så gick den inte igenom besiktningen. Det var en ganska dryg sommar och på hösten så började jag mer och mer ge upp, kände att jag skulle få nöja mig med Tajvino som jag hade hemma. När jag såg Princes annons blev jag inte direkt intresserad utan det var min mamma och tränare som sa att jag i alla fall kunde provrida henne, när hon ändå bara stod på andra sidan stan. Åkte dit, provred och allt kändes bra, väldigt bra. Mycket bättre än jag trott. Bestämde mig för att jag ville ha henne, och någon vecka senare gick hon igenom besiktningen. Trodde inte det var sant när vi stod och skrev på papperna för att en vecka senare åka och hämta hem nya stjärnan. Boxarna blev klara samma dag och hästarna kunde få komma in och sova första natten i nya stallet. Mitt alldeles egna stall och två fina ponnyer, vad mer kan man önska?

Några dagar senare så red jag Princes hemma första gången, det hade regnat väldigt mycket så det stod vatten överallt. Jag hade ingen sadel och allt var väldigt nervöst. Jag vågade bara rida inne i ena hagen den första tiden, jag hade ingen aning om hur det skulle gå att rida ut på henne. Speciellt inte i mörkret. Jag hittade tur nog en sadel ganska snabbt och började rida mer och började även hoppträna lite försiktigt. Det var väldigt roligt, även om det nog var Princes som bestämde det mesta då.  Bilden under är från andra gången jag red henne hemma, känner knappt igen ponnyn om jag får säga det själv.

Första gången jag ramlade av henne var när jag och min kompis var ute och red på en åker tillsammans med min andra häst. Princes fick för sig att börja busa och jag flög av och landande skrattande i snön.  Det var så kul, hon började busbocka och var på väldigt bra humör och även jag. Trots att jag åkte i backen. Efter det så har avfallningarna bara flugit förbi, i skogen, på vägen, på hinder, ja överallt. Vissa gången av olyckor och andra av rent fjolleri.

Jag och Princes har våra svackor då allt är dåligt, ingenting fungerar. Allt vi gör är att bråka om precis allt. Jag kan hinna bli väldigt irriterad på henne innan hon ger sig. Samtidigt som det finns väldigt fina stunder då allt flyter på otroligt fint. Här hemma så brukar vi kalla henne för ponnyn, för hon är verkligen en riktig ponny. Envis som en åsna och det bästa som finns är mat. Hon är också väldigt stoig, och kan bli väldigt sur för minsta lilla. Men jag gillar det, jag ville ha en häst som har en personlighet, som inte gör precis allt perfekt. Det var det jag sökte efter och det var precis det jag hittade.

Dem största svackorna mellan oss är i hoppningen. Princes kan hoppa, så fruktansvärt bra. Bara hon vill och det är där haken är. En tid så vägrade hon att ens gå över bommar. Hon ville ingenting, hoppade hon så stack hon efter varje hinder och allt var bara jobbigt. Jag lät hoppningen vila ett tag och det blev bättre, vi började hoppa igen och nöjde oss med att bara hoppa lite nu och lite då. Idag var det väldigt länge sedan vi hoppade, av flera anledningar. En av dem är för att jag vill jobba henne i dressyren och försöka få ordning på allt, hitta igen hela min häst och kanske till och med komma ut och tävla. För hon är sjukt fin i dressyren också. Med rätt träning så kommer hon bli det. Och det är dressyren jag kommer lägga energin på nu och sedan får vi se. Jag har inte så mycket tid kvar men vi ska ta vara på den på bästa sett!

Om jag ska nämna en av sakerna som är jobbigast med henne så skulle det vara att hon är fruktansvärt feg att rida ut på. Om det är mörkt är det inte ens lönt att försöka om hon inte har sällskap. Jag bor som sagt ute i skogen, inga lampor, ingen ridbana. Allt vi har på vintrarna är vägarna och för att göra det hela lite roligare och överlevbart i vinter så kommer Princes kärlek att få flytta in i stallet. Min kompis flyttar sin ponny hem till mig och vi ser fram emot en rolig vinter med mörka uteritter och mycket skoj med hästarna!

Känner att jag fått skriva av mig lite och ska försöka avrunda detta.  Jag älskar min ponny fruktansvärt mycket, vi är inte perfekta på långa vägar men det fungerar ändå. Vi trivs med varandra och har kul ihop och det är det som räknas, allt annat kvittar. Hur vi ser ut i era ögon är inte så viktigt för mig, det viktiga är att Princes trivs med mig, att bo där hon bor och göra det hon gillar. Att jag trivs och älskar min ponny och att vi kan samarbeta och jobba oss framåt tillsammans. Med några bilder så säger jag och Princes tack för oss. Och vill ni veta mer, frågor, vad som helst så hittar ni mig på inalinneaholmgren.wordpress.com, dayiviews och facebook! Tack och hej!