Vårt första inlägg är en berättelse som vi i stallfemman varit med om, jag tror att det här är vår längsta och läskigaste berättelse. Som en del kanske vet så brukar vi ibland vara nattvakter på tävlingar på SURF, det innebär att vi sover där och stiger upp några gånger under natten och tittar till hästarna.

 

Och på SURF är det otroligt mörkt på natten! Tänk er cafeterian, med ett kolsvart ridhus bakom fönsterrutorna. Vi brukar sitta och skrämma upp varandra och säga saker som "tänk om någon står där ute och tittar på oss nu, men vi kan inte se den". Så man är lagom skraj sen när man ska börja lägga sig.

 

Jag minns inte exakt vilken tävling det här var på, men det var iallafall på hösten och det var mörkt ute. Vi hade suttit i cafeterian och ätit godis och pratat, som vi brukar göra. Sen går Elvira, Evelina och Jessica iväg till US-rummet där vi skulle sova, medan jag (Linnéa) och Ebba är i cafeterian och borstar tänderna. Plötsligt hör vi hur telefonen ringer nere på kontoret, vi reagerar inte riktigt först men sen börjar vi tänka lite för mycket och vi blir rädda. För vem ringer egentligen till ett stall klockan halv 1 på natten? 

 

Vi går till de andra och berättar, men vi kommer fram till att det måste ha varit någon som ringt fel. Så vi lugnar ner oss och förbereder oss för att gå sista rundan i stallet innan vi lägger oss. 

 

Men när vi öppnar dörren till stallet hör vi ett högt, pipande ljud - larmet är på och tjuter för fullt! Vi skrämmer upp varandra ytterligare, det kan ju inte vara ett sammanträffande att både telefonen i kontoret först ringer och sen att larmet är på. Någon måste alltså vara där med oss!

 

Vi bestämmer oss för att gå ner i stallet iallafall, och vi har våra ficklampor i högsta hugg. Vi går ut på stallplanen och försöker få tag på den som är ansvarig för tävlingen, larmet gick inte att stänga av. Medan vi står där ute kommer det en bil, vi står kvar men är fullt beredda att springa för våra liv (haha). Men det visar sig att det är en kille från Securitas som kommer, det var även han som ringde när han hade sett att larmet gått. Vi hade alltså fått fel instruktioner om hur larmet skulle stängas av!

 

Det var med otroligt lättade steg vi kollade till resten av hästarna och sedan sov vi gott!