Vi fick ett mail från en av Fabians gamla ägare som berättar lite om hur han bodde förut och lite gamla bilder på honom! Jätteroligt! :)

 

 

Nu ska ni få höra historien om världens finaste Fabian <3

Det var en gubbe som hade ett gäng arabhästar, när gubben dog skulle
hästarna köras till slakt. Men han som körde hästlastbilen tyckte att
det var synd på så fina hästar, han ringde några kompisar och de tog
hand om hästarna. Men han behöll själv Fabians pappa.
Mannen behövde hö till sin häst, ägaren till Fabians mamma
(Halvblod/New Forrest) hade mycket mark och mycket hö betalningen
för höet blev en betäckning och sen kom Fabian!

 

 

Så Fabian är på sätt och vis betalningen för en årsförbrukning hö.

Han kallades från början för Batte men när mina vänner köpte honom bestämde sig uppfödaren för
att han skulle få ett riktigt namn och det blev Fabian.
Dom köpte honom som 3-åring och skulle först mest ha honom som
sällskap till dotterns tävlingsponny och sen skulle mamman i familjen
ha honom för att rida och köra. Så han är inkörd och tränades och tävlades
en hel del i hoppning eftersom deras nyinköpta häst vägrade gå in i
hästtansporten under rätt lång tid.

När dom sen bytte häst - mamman i samma veva blev sjuk och fick
ridförbud - skulle de sälja Fabian. Jag bestämde mig på fläcken att jag
ville ha honom, dom föreslog en provridning först.

Han flyttade hem till mig i januari 2007, när jag var och köpte hö
första gången hos en ny bonde möter jag min lärare/tränare (en riktig
dressyrtant) från hästskötarutbildningen, hon råkar bo granne med
bonden.

Jag berättar glatt att jag köpt en ny häst och att jag tänkt
börja träna dressyr.

 

Jaha, det kändes inte som att säga emot var ett alternativ.
När hon kommer första gången synar hon kritiskt lille Fabbe och
säger:

 

 

 

 

 

Han var lite trippig i steget i början och helt ärligt var han grymt
svårstyrd efter att inte ha blivit riden annat än i skogen mot slutet,
men innerst inne så satt ju all grundlig träning som dom lagt ner från
början. Och efter tredje träningen så ÄLSKADE hon honom. Han kunde
inte få nog med beröm.

 
Jag har alltid haft fruktansvärda tävlingnerver så de första
tävlingarna gick det väl sådär, vi höll oss på Lc, Lb eftersom jag
ändå inte kunde andas. Men Fabian älskade att tävla, han var aldrig så
stor och tjusig som på tävlingsbanan! :)

 

 

De sista tävlingarna så hamnade vi precis utanför placering, och vi
vann till och med någon klubbtävling, dock inte den där han bockade av mig i
ren lycka över ökad galopp..

Han var en riktig rymmare hos oss. Fick han tråkigt så rymde han, han
kunde stå och dra i tråden med tänderna så det lät i hela staketet.
När vi var på semester 3 veckor och min mamma skulle passa honom rymde
han flera gånger, tillslut fick han stå i paddocken resten av tiden.
Fabian tyckte inte om vilodagar..
 
Tyvärr (för mig och Fabbe tillsammans i alla fall) eller hur man ska
säga, så blev jag gravid 2008 och även om jag red under hela
graviditeten så blev det ju mindre tid och ork till Fabian och det
kändes väldigt jobbigt.

Min dotter föddes i oktober 2008 och efter det
så blev det aldrig riktigt samma satsning. Jag älskar att träna och
trivs inte alls med att bara rida ett par gånger i veckan aldrig hinna
träna eller tävla. När jag var i stallet hade jag dåligt samvete för
dottern och när jag var hemma hade jag dåligt samvete för Fabbe.

Vi kämpade på i 1,5 år till delvis med medryttare, men när det inte
funkade med medryttaren och när jag blev gravid igen så bestämde jag
mig för att det bästa för Fabian skulle vara att få komma till någon
annan. Jag försökte låna ut honom här hemma till ridgymnasiet eftersom
de varit intresserade av en annan häst jag hade tidigare men fick
aldrig tag på dem.

 

Och då ingen nappade på annonsen här hemma fick han
tillslut i maj 2010 åka upp till Johanna på Skogssjö Hästgård där ni
köpte honom ifrån.
Veckan efter ringer Ridgymnasiet och frågar om han finns kvar, de har
sett min annons, och tycker att han verkar perfekt för dem, men inte
kommit sig för att ringa. Men ja, då var han ju redan i Dalarna.

Jag tyckte att det var riktigt roligt när jag hittade er blogg och jag
ser att han är omtyckt och har det bra! Det värmer mitt hjärta.
När ni inte vill ha honom längre är han mer än välkommen tillbaka,
både jag, min man och min mamma saknar honom. Han är en sån stor
personlighet <3

Krama honom från mig, Frida.